När det är tidiga matcher är det i alla fall skönt när det är spel på hemmaplan, för då har motståndarna fått gå upp ännu tidigare.
Men kommer de från landvetter är det ju trots allt ingen större skillnad. Landvetter brukar vara kluriga att möte. De matcher vi spelar brukar falla in i två kategorier. Antingen får vi en bra start och lyckats med att göra ett mål eller två ganska tidigt och då brukar de bli ganska medgörliga att tas med. Eller så är det de som får en bra start och då kan de bli stört omöjliga att tämja igen. Ett landvetter i medgång är med andra ord inget drömscenario.
Idag fick vi det andra av de tvenne scenariona. Bortsett från de allra första bytena så var det landvetter som tog tag i bollen. Inte riktigt vad vi ville. 0-1 var inte heller enligt plan. 0-2 gjorde det ytterligare sämre och 0-3... Precis - inte helt klockrent.
Vårat spel var inte dåligt, men lite ostämt och ett landvetter i medgång gör att frustrationen i laget växte. Vi hade en del lägen men deras målvakt kändes väldigt stabil. Inför tredje hade vi 0-3, men det fanns också en känsla att om vi bara får in en boll så kan vi kanske störa deras flow och kanske, kanske få till en ketchupeffekt.
När tredje perioden var 2-3 minuter gammal gör vi mål - väldigt skönt! Nu smyger harmonin in i laget! Mungiporna pekar svagt uppåt och blickarna fokuserades. Backarna blev kaxigare och tog flera kliv upp i banan och smällde på bollmotagaren innan hon hann vända upp och reagera. Bollen hölls kvar i anfallszonen och anfallen blev längre.Målvakten blev mänsklig och rätt vad det är har vi fått till 3-3. Då tar de time out och vi kan konstatera att vi är starka, vi spelar helt rätt och att ketchupen kommer fortsätta flöda om vi håller i spelet. Med 3 minuter kvar på matchen kommer jag på mig själv med att vråla. Det är egentligen inte mitt fel, för vi gör nämligen 4-3 och vår tilltro till att vi kunde vända det blev sann. Stämmet kom i sista perioden, passningarna satt på bladet, försvarsspelet satt och skotten gick in.
Så här på kvällen är nog blodtrycket normalt igen. Man kan konstatera att vi har ett kanonlag som i morse gav oss anledning att damma av en hel serie klyshor, men kanske passar det bäst att avrunda med "Vi är laget som aldrig tappar taget och tappar vi taget så kommer vi igen"
